Liberala Katolska Kyrkan i Göteborg 100 år
Province of Sweden - Denmark

INTRODUKTION

Liberala Katolska Kyrkans uppgift är att främja Kristi verk i världen; den är en fristående och självstyrande sammanslutning, på intet sätt beroende av vare sig Rom eller någon annan myndighet eller auktoritet utanför sin egen organisation. Den är varken romersk-katolsk eller protestantisk men katolsk. Den kallar sig liberal katolsk då dess åskådning är både liberal och katolsk. Katolsk betyder främst allomfattande, men ordet har även kommit att syfta på den historiska kyrkans betraktelsesätt och bruk till skillnad från senare framträdande kyrkosamfunds.Liberala Katolska Kyrkan strävar att förena den katolska gudstjänstformen - dess mäktiga ritual, dess djupa mysticism och dess vittnesbörd om de sakramentala nådegåvornas verklighet - med det vidaste mått av tankefrihet och hänsyn till individens samvete.

Liberala Katolska Kyrkan uppstod som resultat av en fullständig omorganisation 1915-1916 av den gammalkatolska kyrkan i Storbritannien på en mer liberal grundval. Den kyrkan härledde sina prästerliga vigningar från Utrechts gammalkatolska ärkebiskopliga stift i Holland. Liberala Katolska Kyrkan har omsorgsfullt bevarat den sålunda erhållna successionen. Den historiska gammalkatolicismens religiösa och läromässiga åskådning är inte den Liberala Katolska Kyrkans som, då den betecknar sig som katolsk, gör detta för att ange den källa varur dess prästerskap erhållit sina vigningar samt dess organiska enhet med den historiska kyrkan.


TEOLOGISK OCH FILOSOFISK BAKGRUND

Liberala Katolska Kyrkan hämtar den centrala inspirationen för sitt verk från en fast tillit till den levande Kristus och är övertygad om, att en levande kyrkas livskraft växer i samma mån som dess medlemmar inte blott firar minnet av en Kristus som levde för två tusen år sedan, utan också söker tjäna såsom redskap för den Evige Kristus, som ständigt lever som en mäktig andlig närvaro i världen, ledande och upprätthållande sitt folk. Kyrkan hänvisar till Kristi löften som Han gav på jorden: "Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände" (Matt 28:20) och "Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20). Den uppfattar dessa löften som grundläggande för all kristen gudsdyrkan, av vilken art den än är, om den bara är uppriktig och sann.

 

Kyrkan framhåller vidare att Herren, förutom att han uppfyller dessa löften till de enskilda troende om sin närvaro, instiftade vissa rituella handlingar eller sakrament (i den grekisk-ortodoxa kyrkan benämnda "mysterier"), som är avsedda att bereda ännu större hjälp för Hans folk och att inom kyrkan användas som särskilda kanaler för hans kraft och välsignelse. Genom dessa nådemedel är Han alltid närvarande i sin kyrka och ger de sina förmånen av gemenskap och förening med Honom, ledande och beskyddande dem under livets alla skiften från vaggan till graven.

Liberala Katolska Kyrkan erkänner sju sakrament: Dopet, Konfirmationen, den Heliga Eukaristien, Avlösningen, Smörjelsen, Äktenskapet och de Heliga Ordinationerna (diakon-, präst- och biskopsvigningarna). För att åt församlingen säkerställa deras verkan, vakar kyrkan med största noggrannhet över förvaltningen av alla sakramentala handlingar. Liberala Katolska Kyrkan bevarar en episkopal succession som erkännes såsom giltig av de kristna kyrkor som bevarar den apostoliska successionen som en grundsats i sin tro.

 

Förutom att ha förevigat dessa sakramentala handlingar har Kristi närmaste efterföljare fört en samling lärosatser och vissa etiska principer vidare. En stor del av denna Kristi ursprungliga undervisning har utan tvivel gått förlorad och annat har fördunklats under tidernas lopp. Det som återstår är ett ovärderligt arv att vårdas med kärleksfull omsorg och vördnad.

 

Liberala Katolska Kyrkan betraktar den Heliga Skrift, trosbekännelserna och kyrkans traditioner som de medel med vilka Kristi lära har fortplantats till Hans efterföljare. Den lägger inte in någon föreställning om bokstavlig ofelbarhet i dem och kan inte heller, med hänsyn till deras innehåll och historiska utveckling, finna hur någon annan kyrka logiskt kan göra det. Kyrkan härleder från dem vissa principer i fråga om tro och livsföring, vilka den betraktar såsom grundläggande, sanna och tillräckliga om än inte uttömmande, som grundval för rätt förståelse och riktig livsföring.

 

Vid utformning av denna samling trossatser och etiska principer intager Liberala Katolska Kyrkan i vissa avseenden en särställning bland de kristna kyrkosamfunden. Den kristna kyrkan har i alla tider innehållit skiftande tankeskolor. De medeltida skolastikerna, som systematiserade teologin i den västerländska kyrkan, följde Aristoteles metod, men de tidigare bland kyrkofäderna med filosofisk inriktning var palatonister, och utan att underskatta det skolastiska systemets klarhet och precision har Liberala Katolska Kyrkan mycket gemensamt med den kristna traditionens platonska och neo-platonska skola. Kyrkan framhåller, att en teologi kan rättfärdiga sig och ha varaktigt värde endast i den mån som den kan motstå ständig omprövning i ljuset av den framåtskridande mänskliga kunskapen och individuellt andligt uppvaknande; en sådan teologi är av teosofins natur.

 

Teosofi (grekiska för "gudomlig visdom") skiljer sig från teologi därigenom, att den framhäver betydelsen av varje individs strävan mot andlig förståelse grundad på personlig erfarenhet (gnosis eller sophia) i motsats till dogmatiska påbud beträffande speciella skrifttolkningar, som kan vara begränsade genom människans världsliga kunskap under en viss historisk period. Medan vissa högre läror alltid tillhör uppenbarelsens område, eftersom de ligger bortom vår fattningsförmåga och insikt, finns det andra närmare liggande läror, som kan undersökas och verifieras, och även vidareutvecklas, av de människor som uppnått större andlig mognad. Människan, som till sitt väsen är gudomlig, kan slutligen lära känna den gudom vars liv hon delar och genom att gradvis under successiva liv utveckla de gudomliga förmågor som är förborgade i henne, kan hon tillväxa i kunskap om universum, som i sig självt är uttrycket för det gudomliga livet. Denna väg att närma sig den gudomliga sanningen har sedan Ammonius Sakkas' tid i 3:e århundradet e.Kr. kallats teosofi och är densamma som de hinduiska Upanishadernas urgamla Brahmavidya eller buddhisternas dhyana (kinesiska Ch'an, japanska Zen). Den har sitt fulla stöd i den Heliga Skrift.

Termen "teosofi" har ständigt framträtt i den religiösa tankevärlden såväl i Öst som Väst och den innebär inte endast mysticismen, utan också den eklektiska (sammanställande, utväljande) filosofin, som står att finna inom all religion.

 

Liberala Katolska Kyrkan erkänner inom Guds Faderskap en gudomens modersaspekt som frambringar och när allt skapat liv. Denna aspekt är representerad genom den Heliga Jungfru Maria, vars kärleksfulla omsorg om alla kvinnor och barn och om alla som lider berikar vår Herre Kristi gudomligt prästerliga verksamhet och den framträder på jorden i vårt erkännande av livets helighet och visar sig i det mänskliga moderskapets offer och kärlek, som framkallar vår djupa vördnad och respekt.

 

Liberala Katolska Kyrkan tror att det finns en kärna av läror och mystisk erfarenhet som är samfälld för alla religioner och som inte kan påstås vara någons speciella egendom.Fria Universella Kyrkan är verksam inom kristendomens område och betraktar sig som en klart kristen kyrka, men anser inte desto mindre att de övriga stora världsreligionerna är gudomligt inspirerade och att de alla är utflöden från samma källa, om än olika religioner framhäver olika sidor av samma grundtankar. Somliga aspekter på dessa kan temporärt falla i glömska. Grundlärorna vilar på sitt eget inneboende värde. De utgör den sanna katolska tro som är katolsk emedan den är framställningen av allomfattande principer i naturen.

 

S:t Augustinus skrev: "Det som vi nu kallar den kristna religionen existerade hos våra förfäder och har inte saknats från människosläktets begynnelse till stunden för Kristi ankomst i köttet från vilken tid den sanna religionen, som redan fanns, började kallas kristen": (Retract. I, XIII:3). Samma princip innefattas i den välkända förklaringen av S:t Vincent av Lerins: "Id teneamus quod ubique, quod semper, quod ab omnibus creditum est: hoc etenim vere proprieque catholicum", ("Låt oss hålla fast vid det som överallt, alltid och av alla varit trott, ty detta är sannerligen och rätteligen katolskt." (Commonitorium kap. 2 (4).) Liberala Katolska Kyrkan söker följaktligen inte omvända människor från en religion till en annan.


FÖRÅLLANDE TILL ANDRA KYRKOR

Liberala Katolska Kyrkan är inte en ny religiös gemenskap; den är en del av den Ena Katolska och Apostoliska Kyrkan. Denna historiska kyrka är sannerligen En, trots sina många yttre förgreningar i både Öst och Väst, eftersom samma Kristi liv besjälar och upprätthåller den genom de sakrament som Han instiftat. Fria Universella Kyrkan bevarar dessa sakrament i deras fullhet och oförändrade tillstånd och den anser sin lära stå i överensstämmelse med Kristi undervisning befriad från senare tiders förvanskningar. Vidare betraktar den Kristi katolska och allmänneliga kyrka såsom bestående av "alla som bekänner sig vara och kallar sig kristna". Alla kyrkor, vare sig de är "historiska" eller "nya", mottager Hans välsignelse i förhållande till den uppriktighet som kännetecknar deras medlemmar, och i den utsträckning som varje kyrka bevarar de sakramentala nådemedlen och återspeglar vad Kristus avsåg med sin kyrka.

Liberala Katolska Kyrkan söker utföra sitt verk under vänskapligt förhållande till alla andra kristna samfund. Den hyser ingen önskan att värva proselyter bland andra kyrkors anhängare och följaktligen välkomnar den dem uppriktigt till regelbundet och fullt deltagande i sina gudstjänster, utan att begära att de skall lämna sin egen kyrka. Kyrkans viktigaste uppfordran och budskap riktar sig till alla som inte tillhör någon kyrka eller något religiöst samfund. Liberala Katolska Kyrkan är alltid beredd att etablera relationer med interkommunion med andra kyrkor på vänskaplig grund. Den vill inte bestrida, att de icke-episkopala kyrkorna skulle ha de karismatiska eller profetiska nådegåvorna för predikan och inspiration, men då dessa kyrkor inte gör anspråk på det katolska prästadömet, tillräknar Liberala Katolska Kyrkan dem inte detta. Följaktligen tillåter Liberala Katolska Kyrkan, när alla parter enas därom, sina präster att byta talarstol med präster från icke-episkopala kyrkor, men den inbjuder inte de senare att officiera vid sina altaren.


HELIGA SKRIFTER

Liberala Katolska Kyrkan lär att den Heliga Skrift inte är ordagrant eller alltigenom inspirerad, utan endast i allmän bemärkelse. Kyrkan anser att den innehåller mycket som är gudomligt inspirerat och att det vid sidan av vad som är bokstavligt sant även finns annat som, såsom Origenes lärde, kan förstås allegoriskt och symboliskt. Den inser att Gamla Testamentets böcker är av växlande värde.

Kyrkan menar att det finns vittnesbörd om förekomsten av den högsta inspiration också i andra skrifter. Till och med kan det sägas, att kunskapen om Österns religioner och psykologi, som i ökande utsträckning har blivit tillgänglig, kastar mycket ljus över tolkningen av kristen lära.


TANKEFRIHET

Medlemskap i de flesta kristna kyrkor bygger på omfattande av en gemensam tro. Ofta råder stor skillnad mellan den reflekterande människans verkliga trosuppfattning och den officiella bekännelse som man förutsätter att hon omfattar. Sådan motsägelse leder till undertryckta tvivel eller hyckleri och tenderar att hämma den fria tankeverksamheten.

 

Liberala Katolska Kyrkan lämnar sina medlemmar frihet i tolkningen av trosbekännelser, heliga skrifter och traditionen samt av dess liturgi och lärosammanfattning. Den begär endast att olikheter i tolkning skall uttryckas på ett höviskt sätt. Den intar denna attityd inte på grund av någon likgiltighet inför vad som är sanning, utan för att den anser, att tro bör vara resultatet av individuella studier eller intuition. En sanning är inte en sanning för en människa, och en uppenbarelse är inte en uppenbarelse för henne, förrän de blivit hennes egen sanning och uppenbarelse. Allteftersom en människa växer andligen kommer hon att växa ifråga om förnimmelse av sanning; ingen läpparnas bekännelse, intet förståndets ytliga instämmande kan ersätta denna växt. Kristus åsyftade helt visst att Hans religion skulle vara kärlekens och frihetens religion, som skulle hjälpa människorna på deras många stadier längs den andliga mognadens väg. Han avsåg inte att de i Guds namn skulle diktera bekännelseformler som måste antagas som villkor för frälsning. Oförmåga att urskilja en sanning medför helt enkelt en förlust av den hjälp som insikten om denna sanning skulle ge.

 

Liberala Katolska Kyrkan anser sig därför handla i sin Mästares anda när den med glädje i sina led välkomnar dem som söker sanningen. Kyrkan förmedlar till sina medlemmar vissa läroframställningar, men fordrar inte, att de antager några dogmer som de själva inte kan omfatta. Som grundval för gemenskapen begär den av sina medlemmar inte samstämmig tolkning av en gemensam tro, utan snarare beredvillighet till en samfälld gudstjänst efter ett gemensamt ritual.

 

Kyrkan syftar till att hjälpa sina medlemmar att själva finna sanningen genom att bereda dem möjligheter till andlig växt och genom att förklara den uråldriga kunskapen om hur de gudomliga möjligheterna inom varje människa kommer till uttryck. Kyrkan begär av dem ärlig uppriktighet, rent motiv, tolerans, fördomsfrihet, höviskhet, arbetshåg och en ständig strävan mot höga ideal.


PRÄSTERSKAPET

Prästerskapet i Liberala Katolska Kyrkan gör inte anspråk på andligt eller världsligt förmyndarskap över dem som ansluter sig till dess verksamhet. Gemensamt med andra kyrkors prästerskap har det Kristi uppdrag att undervisa (Matt 28:18-20) men gör ej anspråk på auktoritet över det enskilda samvetet. Huvudvikten lägges snarare på prästernas uppgifter som förmedlare av de gudomliga sakramenten och förvaltare av Guds mysterier, och de är redo att så långt det är rimligen möjligt stå till tjänst för dem som påkallar deras hjälp.

Liberala Katolska Kyrkan varken förbjuder eller ålägger sina präster att ingå äktenskap. Men den förväntar sig helt naturligt att dess prästerskap, såväl som dess medlemmar, respekterar äktenskapslöftenas helgd, och visar ansvarskänsla i uppträdandet mot andra människor.

Liberala Katolska Kyrkans präster är oavlönade och försörjer sig därför i allmänhet med ett borgerligt yrke vid sidan av sin prästerliga gärning.


ETIK

Liberala Katolska Kyrkan framhåller värdet i samfällt kristet liv och gudstjänstfirande. I huvudsak medför kristendomen, sett som ett system av etik, filosofi och gudstjänstfirande, möjlighet för människan att mer fullödigt ge uttryck för Kristi kärlek. I kraft av sådan kärlek kan människan lösa de många svårigheter som omger henne på det mänskliga broderskapets väg. Detta broderskap är hörnstenen i allt verkligt religiöst liv, och utan det kan heller inget samhälleligt organisationssystem fungera väl.

Människans etiska ansvar innefattar tolerans, kärlek och broderskap och måste, på grund av allt livs inneboende enhet, utsträckas bortom gränserna för nationer och folkslag till att omfatta medmänniskor av alla religioner, eller utan religion, och även till dem som förnekar Guds existens. Vidare tror Liberala Katolska Kyrkan att människan har etiska plikter mot alla naturens riken som pulserar av Guds skapande liv; det är en helig plikt att skydda och vårda växt- och djurrikena. Kristi sanne lärjunge igenkännes på sin förmåga till kärlek och omtanke snarare än genom de trossatser han bekänner sig till. Genom det sanna broderskapets levande exempel kommer alla att i tidernas fullbordan föras närmare Gud.


MYSTCISM OCH ÖVERSINNLIGA ERFARENHETER

Inom ramen för sin undervisning innesluter Liberala Katolska Kyrkan allt som är gott och sant på den vetenskapliga kunskapens växande område. Den välkomnar nya studier av människans psyke inkluderande psykologi, översinnligt varseblivande och psykisk forskning.

 

Den ifrågasätter emellertid allvarligt värdet av sekter och kultformer som grundar sig enbart på sådana studier. Liberala Katolska Kyrkan tror, att de urgamla bruken för sakramentens förvaltning är grundade på Kristi visdom, och att de därför måste överensstämma med gudomlig ordning och med nödvändighet vara vetenskapliga. Även om ännu endast små försök gjorts att studera grunderna för de förändringar i människans psyke som uppstår till följd av dessa kyrkobruk föreligger stimulerande utvecklingstendenser på detta område.

 

"Där skådande icke finns, går folket under" Ordspr 29:18. I varje kyrkas tidiga skede finns alltid klarseende människor som äger förstahandskunskap ifråga om andlig sanning och som därför kan tala med den enda auktoritet, förutom uppenbarelsens, som har värde, nämligen kunskapens. Sådana sanningar kan under alla tider upptäckas, eller bekräftas på nytt, av dem som är andligen utvecklade.

 

Då en kyrka upphör att frambringa "vetande" människor och då dess prästerskap, i avsaknad av inre upplysning, söker påtvinga andra sin vilja genom auktoritet, blir dess läror trånga och hårda, dess teologi blir logisk och mekanisk. Liberala Katolska Kyrkan syftar till att vara en gnostisk kyrka, inte i den meningen att den skulle söka återuppliva vissa besynnerliga läror från kristendomens tidigare dagar, utan därigenom, att den vill söka hjälpa sina medlemmar att själva nå fram till den kunskapens "visshet", som är den sanna gnosis och som S:t Clemens av Alexandria skrev om. Den gamla Reningens, Upplysningens och Föreningens väg, som i forna tider förde den sökande till denna visshet, ligger ännu öppen för hans fot. De som beträder den kan alltjämt hoppas nå fram till lärjungaskap, till den omedelbara förening med Mästaren, som bör vara varje kristens mål. "Korsets väg" innebär allt större framträdande av Kristus-anden inom människan, och till detta ändamål är Kristi Heliga Kyrkas sakrament behjälpliga.

 

 

Liberala Katolska Kyrkan är en levande kristen kyrka; framåtsträvande i den meningen att den anser, att religionens former bör hålla jämna steg med mänsklig mognad och upplysning, och historiskt såtillvida som den hävdar, att kyrkan bevarat ett dyrbart arv från Kristus själv.



VILLKOR FÖR KOMMUNION OCH MEDLEMSKAP

 

Liberala Katolska Kyrkan välkomnar till sina altaren alla som i vördnad och uppriktighet nalkas dem. Den betraktar den kristna kyrkan som en gemenskap av alla som vänder sig till Kristus, sin Mästare och vän, och som en inspiration för deras andliga liv.

Den erbjuder Hans kärleks välsignade sakrament åt var och en som med vördnad önskar mottaga det.

Medlemmar intages i Liberala Katolska Kyrkan genom dop eller, om sådant i vederbörlig ordning blivit förrättat, genom konfirmation. Om den sökande såväl mottagit dop som undergått konfirmation i fullständig form, användes en enkel form för intagning, varvid en välsignelse nedkallas över den sökandes religiösa strävan.

Personer, som önskar inträda i Liberala Katolska Kyrkan och som tidigare mottagit dessa sakrament i någon form som är mindre fullständig än Liberala Katolska Kyrkans, mottager dem "villkorligt".


LITURGI

Liberala Katolska Kyrkans använder en reviderad liturgi, avfattad på landets språk. I denna liturgi är de väsentliga grunddragen i de sakramentala formerna bevarade med noggrann omsorg, och den förhärskande tonen präglas av en hängiven och glädjefylld strävan. Genomgående har man bemödat sig, att på prästens eller församlingens läppar inte lägga några uttryck som de inte ärligt och uppriktigt kan mena eller rimligen förväntas omsätta i praktisk handling.

Fruktan för Gud och hans vrede, nedkallande av förbannelser över hedningarna, servilt kryperi och självförnedring, upprepade vädjanden om barmhärtighet, naiva försök till köpslagan med Gud, samt fruktan för ett i evighet varande helvete har, tillsammans med andra grova kvarlevor från det förflutna, borttagits ur ritualet såsom nedsättande för tanken på en kärleksfull Fader och för människan som Han skapat till sin egen avbild. Medan religionens väsentliga sanningar är oföränderliga, måste framställningen och formuleringen av dessa sanningar växla allteftersom mänskligheten framskrider mot större upplysning. Hängivenhetsuttryck av böneformler, vilka passade jordbrukssamhällen i Mindre Asien under den kristna tideräkningens första århundraden, kan inte ge motsvarande uttryck för nutida grundtankar om gudsdyrkan. Detsamma torde kunna sägas om de medeltida uttrycksformerna.

Den centrala handlingen i kristen gudsdyrkan är den Heliga Kommunionen, eller mässan, som av liberal-katoliker kallas den Heliga Eukaristien för att framhålla den tacksamhet som man bör nalkas den med. I detta välsignade sakrament är Jesus Kristus närvarande på ett andligt sätt under form av bröd och vin. Liberala Katolska Kyrkan försäkrar att den Heliga Eukaristien långt ifrån är blott gudstjänst till åminnelse av Hans liv, död och uppståndelse, utan Kristi ojämförliga gåva av sig själv till sin kyrka.

Den Heliga Eukaristien är i grunden en samfälld handling; alla som deltager, ja, faktiskt hela mänskligheten och hela skapelsen, välsignas därigenom.


BIKT

Avläggande av enskild bikt är en frivillig sak och erfordras inte som förberedelse för mottagande av nattvarden. Att ofta och systematiskt avlägga bikt uppmuntras inte, då detta lätt förringar sakramentets sanna värde i individens andliga liv.

Då kyrkan emellertid inte desto mindre tror, att avlösningens nåd är en av Kristi gåvor till de sina (Joh 20:23), erbjuder den denna hjälp åt dem som önskar undfå den, såväl i form av enskild bikt som under de allmänna gudstjänster. Att avlösa betyder att frigöra. I överensstämmelse med detta betraktar Liberala Katolska Kyrkan inte avlösningen såsom något som för alltid avlägsnar synd hos människan eller befriar henne från konsekvenserna av hennes förseelser. Avlösning bör leda till ett återupplivande, ett återställande av den naturens inre harmoni som blivit rubbad, och ett återförande av henne till ett rikligare flöde av den gudomliga kraft, som hon är avsedd att vara ett sant uttryck för.


HELANDE

Liberala Katolska Kyrkan ägnar särskild uppmärksamhet åt helandets tjänst. Även om helbrägdagörelsens under synes ha förekommit ofta på apostlarnas tid, har vi ingen grund att antaga, att gåvan att bota sjukdomar skulle förlänas vid ordinationen, eller att helandets gåva skulle vara annat än en karismatisk kraft. Men i den Helige Andes livgivande kraft, avlösningens nåd, den heliga oljan för de sjuka och Kommunionens sakrament förfogar kyrkan över nådemedel för att vitalisera och komplettera vanliga läkemetoder. Helandet och prästerliga funktioner hör samman och fulländar varandra. Det råder ett tilltagande erkännande av att kroppsliga sjukdomar i många fall kommer av psykiskt lidande och bäst kan botas när själen äger lugn och ro.

 

Kyrkan strävar att återinsätta denna helande verksamhet på dess rätta plats i livets ordning. Smörjelsens sakrament användes i detta syfte på tre sätt: som offentliga gudstjänster för andligt helande ("läkegudstjänst"), som enskild smörjelse för den sjuke och såsom sista Smörjelsen för den som svävar i fara för nära förestående fysisk död, då den särskilt må betraktas som ett själens helande. Även om fall av fysiskt tillfrisknande inträffar, riktas alltid avsikten med andligt helande mer direkt mot själva orsaken till sjukdomen - ofta en omedveten psykisk obalans och en separation från nådens tillstånd.


KONST

Sant konstnärligt uttryck är den Helige Andes skapande aktivitet och därför en mäktig faktor i människans moraliska och andliga utveckling. Liberala Katolska Kyrkan strävar att ge praktisk erkännande åt den sanningen, att det är lika nödvändigt att skola och förfina känslolivet genom konstens inflytande som intellektet genom vetenskap och filosofi. Att älska skönhet är att älska en manifestation av det gudomliga och om människor ägde inre skönhet skulle de också oundvikligen uttrycka sin inneboende gudomlighet. Konstens kraft att kultivera denna inre skönhet bör inte underskattas.

 

Att uttrycka skönhet genom gudstjänsthandlingar är högst värdefullt i vår teknologiska och nyttobetonade tidsålder. Många människor har föga erfarenhet av dess skapande inflytande på det dagliga livet. Ceremoniens rytm, skrudarnas färg och form, musikens upplyftande kraft, rena arkitektoniska linjer i byggnader och den enkla skönheten i deras möblering, spelar alla en roll i kyrkans liturgiska arbete. Sångmässan är avsedd som kyrkans huvudgudstjänst, där musik som medger fullt deltagande av församlingen användes. På samma sätt uppmuntrar de övriga gudstjänstformerna till gemensam lovsång.

 

Liberala Katolska Kyrkan inser, att genom inflytande från sådana hjälpmedel, även om de i sig själva inte är absolut nödvändiga, utvidgas människans medvetande emot den gudomliga harmonin och hon kommer alltmer att motsvara, om än ofulländat, skönhetens verklighet. Konsten har ibland kallats religionens tjänarinna - man skulle snarare kunna kalla den en väsentlig del av gudsdyrkan.


POLITIK

Liberala Katolska Kyrkan engagerar sig inte, såsom samfund, i politiskt eller socialt arbete. Den känner att den snarare bör utgöra en drivande kraft bakom sociala och politiska framsteg genom att inspirera sina medlemmar till människokärlek och önskan att tjäna medmänniskorna, medan den lämnar dem full frihet att välja sina egna lämpliga mål och metoder.

 

EKONOMI

Liberal Katolsk Kirkes virksomhed er helt og holdent afhængig af frivillige bidrag fra såvel lægfolk som præsteskab. Der gives ingen løn eller personlig belønning til dens præsteskab; faktisk tjener dens præsteskab villigt ofte med betydelige udgifter for dem selv. Mange af kirkens præster tjener til livets ophold ved verdsligt arbejde. Der må ikke kræves gebyr for formidlingen af sakramenterne eller andet åndeligt arbejde.

 


LÄROSAMMANFATTNING

Liberala Katolska Kyrkans verksamhet är helt beroende av frivilliga bidrag från både dess lekmän och prästerskap. Ingen lön eller personlig ersättning gives åt dess prästerskap; de utför sin prästerliga gärning av kärlek till Kristus, ofta med stora uppoffringar och avsevärda kostnader för dem själva. Många förtjänar sitt uppehälle i profana yrken. Ingen avgift må krävas för utdelandet av sakramenten eller för annat andligt arbete.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Principförklaring og Lärosammanfattning

1.  Liberala Katolska Kyrkan förkunnar Guds existens; oändlig, evig, översinnlig och inneboende. Han är det Ena Väsendet från vilket alla existensformer härstammar. "I Honom är det som vi lever och rör oss och är till" Apg 17:28.

 

2.  Gud manifesterar sig i sitt universum som en Treenighet, vilken i den kristna religionen kallas Fader, Son och Helig Ande, tre Personer i en Gud, av samma väsen, samma Evighet; Fadern orsaken till allt, Sonen Ordet som blev gjort till kött och bodde ibland oss, Den Helige Ande livgivaren, inspirationskällan, heliggöraren.

 

3.  Människan är en förening av ande, själ och kropp. Människans ande, gjord efter Guds avbild, är till sitt väsen gudomlig. Därför kan hon inte upphöra att existera; hon är evig och hennes framtid är en, vars härlighet och glans är utan gräns.

 

4. Kristus lever ständigt som en mäktig andlig närvaro i världen, ledande och upprätthållande sitt folk. Den gudomlighet som var manifesterad i Honom är gradvis under framträdande i varje människa tills dess att alla skall komma "till manlig mognad och så bliva fullvuxna intill Kristi fullhet" Ef 4:13.

 

5.      Världen är skådeplatsen för en ordnad plan, enligt vilken människans ande, genom att hon upprepade gånger uttrycker sig själv under varierande levnadsvillkor och erfarenheter, ständigt utvecklar sina krafter. Detta andliga framträdande äger rum under en okränkbar lag om orsak och verkan. "Vad människan sår, det skall hon ock skörda" Gal 6:7. Hennes göranden och låtande i varje fysisk inkarnation bestämmer i stor utsträckning hennes erfarenheter efter döden i den mellanliggande världen (eller reningens värld) och i den himmelska världen och påverkar i hög grad förhållandena vid hennes nästa födelse. Människan är en länk i en vidsträckt livskedja, som sträcker sig från det högsta till det lägsta. Så som hon hjälper dem som står lägre, så får hon hjälp av dem som står ovan henne på livsstegen, sålunda erhållande en fri nådegåva. Det finns ett de Heligas Samfund av rättfärdiga, fullkomnade människor eller helgon, som hjälper människosläktet. Det finns en ordnad skara av styrande änglar.

 

6.  Människan har etiska plikter mot sig själv och andra. "Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: Du skall älska din nästa såsom dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna". Matt 22:37-40.

Det är människans plikt att lära sig urskilja det gudomliga ljuset inom sig själv och andra, det ljus "som upplyser alla människor" (Joh 1:9). Emedan människorna är Guds söner, är de bröder och oskiljaktigt sammanlänkade; det som skadar den ene, skadar hela brödrakretsen. Således har människan en plikt mot Gud både inom sig själv och andra; för det första, att ständigt sträva att leva upp till det högsta i henne, varigenom det blir möjligt för Gud inom henne att komma till ett alltmer fulländat uttryck; för det andra, att erkänna broderskapets faktum genom oupphörlig strävan mot osjälviskhet genom kärlek, hänsyn och tjänande gentemot sina medmänniskor. Att tjäna mänskligheten, hysa vördnad för allt liv och offra det lägre självet för det högre är lagar för andlig växt.

 

7.   Kristus instiftade olika sakrament i vilka en inre och andlig nåd gives oss genom ett yttre synligt tecken. Det finns sju kyrkobruk som kan räknas som sakrament, nämligen Dopet, Konfirmationen, den Heliga Eukaristien, Avlösningen, den Heliga smörjelsen, Äktenskapet, och de Heliga Ordinationerna. Läran om dessa sakrament är i tillräcklig utsträckning framställd i Liberala Katolska Kyrkans liturgi. Kristus, det levande överhuvudet i den kyrka som Han grundat, är den verklige utdelaren av alla sakrament.

Eftersom Liberala Katolska Kyrkan välkomnar till medlemskap alla som söker sanning, kräver den inte, att dess medlemmar i varje detalj accepterar denna Principförklaring och Lärosammanfattning. Den må emellertid anses utgöra Liberala Katolska Kyrkans särskilda bidrag till det kristna tänkandet.

 

 

Biskoparna i Liberala Katolska Kyrkan är beredda att till ordination antaga endast de kandidater som finner sig stå i allmän överensstämmelse med denna Principförklaring och Lärosammanfattning.